Den röda tråden
Jag vill att det ska finnas en tydlig röd tråd i alla trycksaker. Har tidigare nämnt att snöflingan kommer finnas med, men den kommer vara diskret och stämplad i svag silverfärg eller kanske pärlemor.
Man tänker kanske inte på att det faktiskt blir en hel del trycksaker. Man lägger ner krutet på inbjudningarna, men sen ska man göra vigselprogram, festprogram, kanske placeringskort i samma stil och till sist tack-korten. Min syster har varit gift i snart ett år, men jag har inte sett röken av några tack-kort... Och hennes festprogram gjordes i all hast i kopieringsrummet på psyket kvällen före bröllopet! Inbjudningarna var också under all kritik. Det är inget fel med hemmagjorda inbjudningskort, men jag tycker att man bör ha en viss talang eller iallafall en liten pysselådra i sig för att ta sig an ett så viktigt uppdrag. Min systers inbjudningar såg ut att vara gjorda av hennes femåring...
Nu är då frågan vad som ska vara den röda tråden. Både inbjudan och tack-korten kommer förmodligen skickas i en liten ask, men att lägga vigsel- och festprogram i en ask kanske inte är så praktiskt. Inte placeringskorten heller för den delen, trots att det kanske skulle vara ett rätt bra tidsfördriv i väntan på att brudparet (vi!) anländer till festen...
De stora amerikanska bröllopssidorna har varit till en hel del hjälp, för i staterna sparar man inte på krutet. Nu kanske inte allt faller oss försiktiga "lagom-svenskar" i smaken, men lite inspiration kan man allt få.
Det jag fastnade för var omtag av olika slag. Och detta är ju faktiskt något som skulle funka både runt en ask och ett enkelt häfte.
En annan sak jag också fastnade för var pampiga ramar:
Någon form av omtag känner jag att det får bli. Men sen står det still. Får sätta mig ner och skissa lite så får vi se om idéfabriken vaknar till liv eller inte...
Man tänker kanske inte på att det faktiskt blir en hel del trycksaker. Man lägger ner krutet på inbjudningarna, men sen ska man göra vigselprogram, festprogram, kanske placeringskort i samma stil och till sist tack-korten. Min syster har varit gift i snart ett år, men jag har inte sett röken av några tack-kort... Och hennes festprogram gjordes i all hast i kopieringsrummet på psyket kvällen före bröllopet! Inbjudningarna var också under all kritik. Det är inget fel med hemmagjorda inbjudningskort, men jag tycker att man bör ha en viss talang eller iallafall en liten pysselådra i sig för att ta sig an ett så viktigt uppdrag. Min systers inbjudningar såg ut att vara gjorda av hennes femåring...
Nu är då frågan vad som ska vara den röda tråden. Både inbjudan och tack-korten kommer förmodligen skickas i en liten ask, men att lägga vigsel- och festprogram i en ask kanske inte är så praktiskt. Inte placeringskorten heller för den delen, trots att det kanske skulle vara ett rätt bra tidsfördriv i väntan på att brudparet (vi!) anländer till festen...
De stora amerikanska bröllopssidorna har varit till en hel del hjälp, för i staterna sparar man inte på krutet. Nu kanske inte allt faller oss försiktiga "lagom-svenskar" i smaken, men lite inspiration kan man allt få.
Det jag fastnade för var omtag av olika slag. Och detta är ju faktiskt något som skulle funka både runt en ask och ett enkelt häfte.
En annan sak jag också fastnade för var pampiga ramar:
Någon form av omtag känner jag att det får bli. Men sen står det still. Får sätta mig ner och skissa lite så får vi se om idéfabriken vaknar till liv eller inte...
Kommentarer
Trackback
